Bo Johansson
Född och uppväxt på Småländska Höglandet, men sedan har jag bott i Västerås i platta Mälardalen i 40 år. Nu har jag blivit pensionär, jag och min fru Ann har flyttat till Jämtland, närmre bergen, friluftslivet, förhoppningsvis riktiga årstider och båda döttrarna som redan valt att flytta till Jämtland.
Jag har sprungit i hela mitt liv, på olika sätt och olika mycket. Orientering sedan jag var ungdom, allt mellan mycket och väldigt lite i olika perioder. Från 2004 blev det under några år ett 20-tal maratonlopp, men sedan tröttnade jag på asfalten. 2009 upptäckte jag ultralöpningen efter att vi blivit ett stort gäng i Västerås som sprang långt och startade upp Västerås LK. Jag hittade upp i bergen och ut i skogarna igen.
Det har aldrig varit frågan om att jaga topplaceringar. Utmaningarna som lockat har istället varit att hitta det som ligger på gränsen om det är möjligt att genomföra för mig. De lopp där ribban har legat som högst för mig har varit… UTMB 2013, Dragons Back Race 2015 och Cape Wrath Ultra 2018, men det har blivit många fler utmaningar genom åren.
Nu när man hunnit bli 60+ får man sänka ribban lite, men man kan fortfarande hitta utmaningar som ligger på gränsen på olika sätt. Det är det jag kommer berätta om här i bloggen, om mitt nya äventyr i de Jämtländska fjällen och om ett och annat lopp som lockar mig till start. Det kan dyka upp en del annat också från bergen och skogarna.
Vill ni läsa mer om tidigare utmaningar, lopp och löpning kan ni titta in i min gamla blogg Långa Loppet från åren 2010-2016. Jag startade den 2010 när jag bestämt mig för att satsa på UTMB.
2016-2020 bloggade jag bland Trailrunning Swedens Inspiratörer, men sedan blev det brist på lopp under pandemin, brist på inspiration och mycket annan i fokus före, under och efter flytten. Jag kanske försöker plocka upp några äventyr från den perioden hit, de har nu drunknat och reducerats i det stora flödet där.
Bergen lockar 