Offerdalsfjällen och Sösjöfjällen i nordvästra hörnet av Jämtland är ett helt led- och stiglöst stort fjällområde. Det finns bara några få vägar som sticker in lite i kanten från olika håll. Det är mest renskötsel som pågår här och jämfört med andra fjällområden i Jämtland är det mycket få andra som hittar hit. En handfull halvstora reservoarer för vattenkraften är den enda synliga påverkan av människan. Skogarna kring fjällen är i stort sett orörda, en hel del är skyddat som naturreservat.
I torsdags, den 14 aug, blev det dags att ge sig ut för en första topp i helt stiglöst land. De flesta topparna här kräver 2 eller 3-dagars turer, men Himmelsraften är hyfsat tillgänglig och reser sig lite för sig själv så den passade bra för en 1-dagstur, för att känna på området. Himmelsraften reser sig med en tjusig profil över Stor-Mjölkvattnet och visar upp sina klätterbranter, men för att ta toppen behöver man inte klättra. Högsta toppen syns precis över skogen till höger på bilden ovan.
Hyfsat tillgänglig innebär att man efter några mils grusväg når vägs ände vid bommen i Långsådalen, sedan är det 6 km cykel vidare på vägen fram till Stor-Mjölkvattnet, som är en av reservoarerna här. Där är det bara att ställa cykeln vid stranden på introbilden och ge sig av på en 6 km ”löptur” upp till toppen.
Så mycket löpning blir det inte till en början, från sjön är det 200 höjdmeter och en dryg kilometer upp genom urskogen i Svenskådalens Naturreservat. Så länge det var granskog var det OK men det blev trassligare när fjällbjörken tog över. När jag kom upp ur skogen gjorde jag misstaget att vika av mot toppen för tidigt och hamnade i mer björksnår på sluttningen. Det tog en stund att trassla sig igenom och komma upp på fria vidder ovanför.
Till slut var det fri sikt och fritt fram på marken förutom ett och annat stenfält. Det blev 4 km fin löpning i en svag lutning bort mot toppen. Lite brantare på slutet så det dolde toppen och lagom när jag kom upp svepte en liten molnslöja in en kort stund och dolde allt. Jag trodde jag var uppe och kollade karta och GPS. Nej, inte riktigt själva toppen än. Lyfter blicken och en skugga visar sig nu en bit bort.
Det var bara ett par hundra meter bort till själva toppen och inte mycket höjd kvar så snart var jag där och kunde ”checka in” på min topp #35.
När jag står där på toppen och käkar en bar så ser jag att ett litet regn är på väg åt det här hållet så jag ger mig av tillbaka nedåt. Jag tänker att det är bättre att hålla mig på höjd tills jag är mitt för ändan av sjön och sedan ta mig ned där jag gick upp. Men så blev det inte.
Perspektiven ändras när man är på väg ned, man ser mer hur terrängen ser ut och kan bättre välja löpbar väg, det bara rullar på. Plötsligt känner jag att jag nog är lite för långt ned när jag kommer fram ovanför en brant. Läser in mig och ser att det är alldeles för långt ned på sluttningen, jag måste runda branten och där är det björkdjungel!
När jag tagit mig ur djungeln är det en kort bit öppen myr innan det är dags igen. Bestämmer mig då för att ta mig rakt ned mot sjön och följa stranden tillbaka. Det är samma urskog som när jag tog mig upp men lite brantare. I varje fall mycket lättare än björksnåren uppe på fjällkanten. Till slut skymtar sjön mellan träden och jag kommer ned. Skönt, nu är det bara lite strandlöpning 1,5 km kvar, eller?
Strand var det, jag hade ju sett i morse att vattennivån inte var högst upp, men så mycket löpning blev det inte.
Till en början var det extremt låg fart när man klättrade fram på alla fyra, men efter några hundra meter blev det lite bättre, bitvis mindre stenar som man kunde trippa fram på och några korta bitar med sand. På några ställen var det bättre att springa i vattnet utanför med mindre sten men oftast var det för djupt eller stenblock även där.
Till slut kommer jag i varje fall fram till min cykel igen och kan ta mig snabbare fram ned till parkering. Lagom då spricker himlen upp och solen kommer fram. Lite dålig timing, men jag ville inte starta för sent för några timmar senare var det stort åskväder på väg.
Det blev en lärorik tur att ”springa” helt stiglöst. Mer sådant lär det bli i det här fjällområdet och troligen finns det även värre terräng. Dagens tur blev på 12,4 km med 721 höjdmeter. En ”löptid” på 3:08 h. Totalt var jag ute ungefär 3,5 h så det blev inte så mycket stopptid.
Bergen lockar 