Vi hade några semesterdagar i Åre i slutet av juli, en dag med lovande väderprognos ville ut på en liten lagom fjällvandring. Ann hade nyss fått en cortison-spruta i sitt trilskande knä, nu var det bättre men det var inte läge för att ta det allt för långt eller brant. Då passade det perfekt Stor-Ulvåfjället.
En av de flackare fjälltopparna på listan, men ändå med riktigt mäktiga vyer i alla riktningar, i väster Sylarna och ett gäng ännu högre norska toppar, i söder Helags, i öster Bunnerfjällen och i norr Getryggen.
Med de vyerna är det en riktigt fin liten vandring när man kommit upp på fjället. 1,5 km i början från Storulvån är det ingen höjdare när man följer den externt uppslitna leden mot Blåhammaren men där vikar man av upp på sluttningen. Hela vägen upp till den första ”toppen” är det en riktigt fin liten fjällstig. Här vänder de flesta turisterna när de kommit upp, men då missar de det finaste.
Den första toppen är inte den högsta, den ligger en knapp kilometer längre bort på platån. Den sträckan är det knappt någon stig alls, eftersom nästan alla har vänt, men en riktigt flack och fin vandring så man kan njuta av vyerna.
Vi fick en riktig kanondag, soligt och lagom varmt med en lätt fläktande vind. I princip helt fritt från flygande varelser. En lugn vandring på 10 km och 3 h med 419 hm.
Bergen lockar 