Andra dagen
Det blev en skön natt vid Östra Bunnertjärnen. Riktigt varm för att vara den 19 september, trots att det var helt klart. Stjärnhimmeln bredde ut sig och tystnaden var total. Fullmånen strålade så man inte behövde någon pannlampa utanför tältet och knappt inuti heller.
När det började ljusna efter 6 var det dags för morgonprocedurerna och efter någon timma når solstrålarna fram över bergskanten. Det skulle bli en magiskt fin sista sommardag i fjällen för i år, med klarblå himmel, strax över 20 grader, i skuggan, och knappt någon vind! Först var det de två topparna på Västra Bunnerstöten som skulle besökas innan det var dags att vända hemåt.
Jag ger mig av bort mot och uppför sluttningen till den östra förtoppen som jag spanat in från tältet. En fin och till en början lätt sluttning, men den blir brantare och jag har sett att det är stenigt och en brant högre upp, frågan är om det finns någon passage?
Jag kommer upp till rasbranten med stenar i alla storlekar och spanar in branten ovanför. Det ser ut att finnas en liten klyfta däruppe som kan erbjuda en passage, att runda åt något håll ser inte möjligt ut. En försiktig scrambling på alla 4 börjar för att känna så att stenarna är stabila nog, till slut kommer jag upp på en liten platå och kan ta mig bort till klyftan. Det funkar, det är inga problem att komma upp, hoppas bara att jag inte behöver ned samma väg. Jag memorerar för säkerhets skull var klyftan är så jag kan hitta dit uppifrån om det behövs. Väl uppe på förtoppen är det en flack platå med grymma vyer i 360 grader.
Från förtoppen är det fri sikt och bara 1 km bort till Västra Bunnerstöten (Östtoppen). Det är en flack och bred bergsrygg nästan hela vägen, bara en liten stensluttning på slutet upp till toppen. Efter en hyfsat snabb passage är jag uppe.
Efter en kort paus är det bara att fortsätta ytterligare 1 km bort till västtoppen, högsta punkten på Västra Bunnerstöten med 1555 möh. Den kilometern är ännu flackare, bred och lättframkomlig hela vägen. Framme på toppen är det bara att njuta av ett 360 graders panorama över en stor del av Väst-Jämtland.
Nu kan jag inte sitta och njuta av vyerna och lugnet hur länge som helst, visserligen är det inga fler toppar kvar den här gången, men jag har nära 3 mil ”hem” till bilen vid Nulltjärn. Den första milen är stiglös tills jag kommer ned till leden mellan Stensdalsstugan och Gåsen. På vägen mellan topparna här uppe har jag spanat in att det borde gå att komma ned på skrå om man håller sig högt upp på sydsidan, då slippar jag ta mig ned i förtoppens stenbrant. Jag försöker tolka tätheten på kartans kurvor och bedöma en möjlig väg utan branter och det lyckas. Efter 5 km med många stenfält och någon brant att passera är jag nere nära 1000 m.ö.h. och det planar till slut ut.
Det är skönt att slippa alla stenfält, det är inte blött och inte speciellt tuvigt men det känns ändå drygt att gå och småjogga med så lång fri sikt framåt utan några större mål i landskapet. Till slut är jag i varje fall på Stäntjas nordsluttning, där hittar jag en bäck och en sten att sitta på, perfekt för ett lunchstopp.
Efter lunchstoppet är det bara 3 km kvar fram till leden, men här blir det en aning bökigare med en del snärjig vegetation att ta sig igenom eller runda. Jag kommer i varje fall fram till leden och snart breder björkskogen ut sig i glödande höstfärger. Stensdalstugan ligger mitt i det glödande landskapet, det blir målet för nästa stopp för att fixa lite kaffe, fylla på energi och vatten innan sista rycket ned till Nulltjärn. Där får jag också se de första människorna på dessa 2 dagar, det är inte trångt i fjällen.
Sista rycket ned till Nulltjärn blir drygt. Det finns en gammal stig som går mera direkt ditåt, men den lär vara svår att se på sina ställen. Jag vill inte ta risken att strula ned genom skogen nu på slutet så jag tar leden runt, det blir ett par kilometer extra.
Till slut är jag i varje fall framme vid bilen strax efter 18 så det blev inget behov att sätta på pannlampan. Den andra dagen stannade klockan på 31,9 km med 937 höjdmeter. En effektiv ”löptid” på 7:39 h efter att ha varit ute i ungefär 10 h sedan jag lämnade tältplatsen.
Det blev två grymma dagar med hela Bunnerfjällen för mig själv. Lite blåsigt och molnigt den första dagen men den andra var helt sagolik med sommarväder och höstfärger, dessutom inte ett enda flygfä. Totalt blev det 56 km och 2700 höjdmeter de här två dagarna, det allra mesta stiglöst och ibland med riktigt gott om sten.
Bergen lockar 