Det har nu gått lite mer än 4 månader sedan jag plötsligt anmälde mig till ett lopp igen, det första loppet på drygt 3 år. 3 år utan lopp och med fokus på annat, pandemin har rasat, vi har flyttat till Frösön och jag har gått i pension. Nu är det bara knappt 3 månader kvar till starten den 6 september nere i Schweiz, är träningen på den nivå som behövs?
Träningen under de 3 åren har gått ganska mycket på sparlåga, den har funkat och varit varierad men med betydligt mindre volym än förr om åren. Fördelen är att mina tidigare problem med hälar och hälsenor är bättre nu, så länge jag inte springer allt för mycket på asfalt. En annan fördel är flytten till Östberget på Frösön som gör att jag har höjdmeter direkt utanför dörren. Träningsvolymen har minskat, men andelen höjdmeter har ökat markant.
Höjdmeter är det jag lär behöva på UTMR och det sägs ju att man blir bra på det man tränar. Under de 4 månader som gått sedan anmälan har jag fokuserat nästan helt på att samla höjdmeter och nu måste det bli ännu mera framöver. De 17 milen runt Monte Rosa har 13300 höjdmeter, upp och lika mycket ned, det ger en snittlutning på 16%.
För ett par veckor sedan försökte jag göra ett tidschema för loppets 4 dagar. Jag måste ha koll på marginalen till de cut-off tider som finns, både under dagarna och för max-tiden 12 h varje dag. 12 h kan verka vara gott om tid för dagsetapper på ”bara” drygt 4 mil, men det är gott om höjdmeter också. Det är svårt att bedöma vad som är rimlig tid med starkt varierande kilometertider så jag testade olika lutningar i mina backar på Östberget. Vilka kilometertider blir det med rimligt tempo under 4 långa dagar. Slutsatsen? Det borde funka med OK marginal till alla cut-off, så länge kroppen funkar OK under 4 dagar på raken.
Lite motivation för backpassen blev det också när jag grävde i siffrorna. Dag 2, 3 och 4 startar alla med en non-stopp stigning på runt 1500 höjdmeter under den första milen. Värst är det dag 4, då stiger det 1537 meter på 6,4 km, det ger 24% lutning. Samma lutning som i min brantaste träningsbacke, det är bara det att den är knappt 100 meter hög, jag skall alltså ta den 17 ggr non-stopp uppför. Man lär vakna den dagen, med start 06:30 och med 3 långa dagar berg i benen.

Hög höjd är en annan av utmaningarna. I stort sett hela loppet går över 1500 meters nivån, ungefär halva sträckan ligger över 2000 möh. Som högst skall vi upp en bit över 3000 möh. Det är det lite svårare att träna på hög höjd här i Jämtland med våra toppar på mellan 1000 och 1700 möh, men jag har inte känt av höjden speciellt mycket tidigare på t.ex. UTMB eller Kilimanjaro så jag hoppas det funkar OK nu också.
Vädret är den tredje utmaningen, som dessutom är svårare att förutse hur det blir. Det kan variera mycket, speciellt på de höjderna, med allt från stekande sol och +30 till snöstorm. Väder finns det däremot vissa förutsättningar att träna på här i Jämtland, jag bjuder på lite bilder från senaste veckans pass på det temat.
Återkommer någon mer gång under sommaren hur det flyter på med uppladdningen.
5 juni – Åreskutan – Någon plusgrad, snö på berget och regn i luften.
Det var tänkt som en topptur, men jag vek av ned i Tväråvalvet med den begränsade sikt det var uppe i regnmolnen. Trots allt ett nyttigt pass med snö, blött, lera och drygt 1100 höjdmeter.




13 juni – Östberget – Stekande sol och start kl 7 för att slippa den värsta värmen. Det blev 2 vändor i mina 4 backar på berget, med variation både i lutning och underlag. 1000 höjdmeter in på kontot.




1,5 km spikrak ganska teknisk stig från sjö till topp, 150 höjdmeter med löpvänlig lutning
