Det blev en andra dag i bergen när jag var hos Jakob i september 2022. Efter att ha gjort Snasahögarnas 6-pack dagen innan passade det bra med ett snällare litet fjällområde den 7 sep.
Mitt för Storulvåns fjällstation, på den östra sidan av Handölan, ligger 3 toppar. Jag tror de sällan blir besökta sommartid sedan bron över ån försvann för några år sedan, detta trots att de ligger så nära fjällstation. De är en del av Bunnerfjällen men de är lite avskurna från de stora topparna där av Västra Bunnerskalet. Det är synd för det är riktigt fint för obanad löpning mellan de 3 topparna, en flack platå som är mycket lättlöpt i stort sett överallt. Trots det relativt låga området bjuds det på grymma vyer i alla riktningar, se t.ex. titelbilden med Sylmassivet bakom Miektjieburrientjahke som är en av de 3 topparna.
Dagen innan hade vi spanat in ett möjligt vadställe över Handölan, det var sent på sommaren och hade varit ganska torrt ett bra tag så vattennivån var riktigt låg, normalt sett vadar man inte över Handölan. Vi parkerade utmed vägen några kilometer före Storulvån, gjorde oss klara och tog oss nedför slänten till ån. Det såg inte ut att bli några problem, ett riktigt brett, grunt och ganska lugnt flöde. Vi kom över utan problem, i den djupaste fåran gick vattnet bara ungefär i knähöjd.
På andra sidan började en lång fin sluttning upp mot den första toppen, Stråten. Ganska jämt sluttande hela vägen upp, först någon kilometer genom gles fjällbjörkskog och sedan lite sluttande myrmark innan vi kom upp på kalfjället. I gränslandet mellan myr och kalfjäll passerade vi ett litet område med fina pyramidformationer som skapades när istiden drog sig tillbaka för sådär 10.000 år sedan.
Till höger ligger hela den fina platån bort till Laptentjahke, med Helags som sticker upp längst bort
När vi kommit upp på Stråten och sugit in alla grymma vyer åt alla håll i det fina sommarvädret var det bara att njutlöpa mot solen, bort över fjällplattån och mot nästa topp, Miektjieburrientjahke. Försök att stava det sydsamiska namnet rätt utan att tjuvtitta :). Det var riktigt lättlöpt hela vägen fram, men själva toppen fick man runda lite åt västra sidan för att komma uppför den lilla branten som ringar in nästan hela toppen.
Vi fortsatte söderut ner i en grund dalgång bort till dagens tredje och sista topp, Laptentjahke. Det var bara att hålla höjd så mycket som möjligt och välja väg lite så var det lättlöpt även här.
Nu var det ”bara” att springa ”hem”, utför i stort sett hela vägen ned till bilen. Det var i och för sig inte ”bara”, det var lika långt tillbaka som vi redan sprungit och inte lika fint.
De första 3 kilometerna nedför kalfjället och på myrmark var fina men sen skulle vi skråa på sluttningen för att hitta en liten stig ned genom björkskogen. Stigen fanns på kartan upp till en grotta på fjällsluttningen, men vi hittade ingen stig. Troligen har den vuxit igen efter att bron över Handölan försvann och besöken hit blivit sällsynta. Vi hittade ett stråk som troligen varit stigen en gång och där trasslade vi oss ned genom skogen till vägen.
Då var det vägen kvar, lättlöpt den också naturligtvis, men det är ingen höjdpunkt med 5 km nästan spikrak grusväg på slutet. Tänkt så här efteråt kanske det hade varit bättre att springa tillbaka över fjällplatån mot Stråten och ned ungefär samma väg som vi kom upp.
Till slut var vi i varje fall framme vid vårt vadställe över Handölan. Det var inga problem att komma över nu heller, det kändes t.o.m. lite varmare i vattnet nu när solen strålat hela dagen.
Ännu en skön dag i fjällen var över. Vi åkte hem till Jakob för lite grill och häng innan han skjutsade ned mig till stationen i Enafors för att ta tåget hem. Stort tack Jakob för sällskapet och gästfriheten de där dagarna.
Den här dagen blev det 20,3 km med 892 höjdmeter. I princip lika långt som dagen innan men knappt hälften så många höjdmeter. Effektiv tid ute blev 4.07 h men totalt var vi nog ute i ca 5 h. Vi såg inte en enda människa under hela dagen på det stiglösa fjället, bara en handfull renar när vi kom ned till grusvägen.
Det här blev också den sista toppturen under 2022. Nu (25 april 2023) är jag ifatt med bloggen om toppturerna. Det är bara att vänta in årets första tur någon gång en bit in i juni. Just nu ser det ut att dröja, den sista snön försvann visserligen på Frösön i lördags, men i söndags började det snöa igen och nu har det hållit på i 2 dygn, det är redan runt 30 cm och det fortsätter.
Bergen lockar 