Sommaren 2022 började lida mot sitt slut när det blev dags att bocka av några lite mera rejäla toppar med Snasahögarnas ”6-pack”. Ja det är i och för sig bara 5 av topparna som är med på min lista eftersom Lill-Snasen har för liten primärfaktor mot den stora grannen, men här finns en klassisk ”6-pack utmaning” inte minst för toppturande på vintern. Lika bra att ta alla 6 när man ändå är där.
Jakob Källstrand hade bjudit in för löpäventyr till sin stuga vid Enafors och jag passade på att boka in mig ett par dagar. Det var bara jag som skulle komma just de dagarna och Jakob var OK med att ta 6-packen den första dagen. Planen var att jag skulle ta morgontåget och bli upplockad vid stationen i Enafors för att åka upp till Storulvån och börja rundan där.
Den planen sprack direkt när jag klev in på stationen i Östersund. Jag möttes av en skylt som lyser rött och inställt för mitt tåg och alla andra tåg står stilla utan någon information. Det går nästan 2 timmar med irrelevant eller ingen information alls. Den morgonfulla stationen töms undan för undan på folk som hittar andra lösningar för att ta sig vidare. Till slut är vi bara en handfull kvar som vid 9-tiden rusar iväg för att hinna med bussen till Järpen där jag sedan kan byta till en buss mot Duved.
Jakob får plocka upp mig i Duved istället, vi köper en snabblunch på ICA och tar med oss för att äta vid bilen i Storulvån innan vi sticker ut. Diskuterar och enas om att vi troligen hinner 6-pack-rundan, även om det nu blev en sen start ungefär kl 13.
Till slut kommer vi i varje fall i väg ut på den vältrampade stigen upp mot Getryggen. Det är den 6 september och de fina höstfärgerna börja så smått komma fram men trots det är det soligt och närmast sommarvarmt. Vi springer lite men går mest i snabb takt i stigningen upp till dagens första topp.
När vi spanat in vyerna, fixat lite bilder och fyllt på med energi var de bara att dra vidare mot nästa topp, Sönner-Tväråklumpen. Nu var det det också dags att lämna stigarna, resten av dagen skulle till stor del bli obanat på delvis steniga fjäll. Den första sträckan ned på Getryggens breda kam i nordväst var nog den mest utmanande på hela dagen, ganska brant och ganska mycket stenblock. Egentligen inte så svårt, men det är lite klurigt att välja en bra väg ned när man inte riktigt ser vad som väntar nedanför. Vi hamnade i olika stråk nedåt men båda funkade bra. 300 höjdmeter ned till passet mellan Getryggen och Sönner-Tväråklumpen, sedan var det uppför igen ungefär lika mycket. Uppåt men inte riktigt lika brant.
Uppe på Sönner-Tväråklump finns det två små toppar bredvid varandra, båda med små rösen. Trots GPS’er och karta kunde vi inte riktigt enas vilken som var högst och därmed den ”officiella” toppen, för säkerhets skull var vi fram till båda så vi har varit där.
Nästa sträcka bort till den tredje toppen, Getvallen, är betydligt flackare och mera lättlöpt men vi skall naturligtvis ned en bit. Nere i passet passerar vi Snasahögarnas ”infinity pool”, Getvaltjärnen, men det blir inget dopp i dag även om solen skiner och det är riktigt varmt för att vara september. När vi kommer upp på Getvallens flacka topp är det lite mera vind och solvärmen har minskat när klockan närmar sig 16. Trots det är det knappast någon höstkyla, det räcker att sätta på buff och tunna handskar.
Tillbaka ned igen i nästa pass mot Lillsnasen, där passerar vi en annan liten namnlös tjärn innan det blir lite lätt scrambling uppför den steniga branten. Det är inte så långt och bara knappt 200 höjdmeter från passet upp till toppen så vi är snart där uppe på Lillsnasen.
Då var bonustoppen i 6-packen besökt, den är inte med bland de 178 som ”räknas”. Vi fortsätter på den breda ryggen bort till Storsnasen där det blir lite stig på slutet. Framme på Storsnasen är vi på dagens högsta topp, med sina 1461 möh bjuder den på en mäktig utsikt över det flackare landskapet åt norr.
På avstånd ser Storsnasens sydsluttning ut att vara stenig och lite utmanande men det gick att hitta ett riktigt fint stråk med härlig löpning i stort sett hela vägen ned i Norder-Tväråns dalgång. 500 höjdmeter utför sedan var det bara uppför igen till dagens sista topp, Norder-Tväråklump. Vi rundade toppen upp på den västra sidan för att utvika några mindre branter.
Storsnasen och dalen vi nyss passerat ligger därbakom
Alla dagens toppar var besökta och solen var fortfarande uppe, nu var det bara att ta sig ”hem” till bilen nere vid Storulvån innan det mörknade. Det blev en fin och i stort sett stenfri löpning i vegetationen ned till Sönner-Tvärå, där finns det sedan en liten stig utmed ån ned till vägen. Nere vid vägen fick vi sedan dagens tråksträcka med 2 km asfaltslöpning till bilen vid Storulvån. Det var bara att hoppa in i bilen och åka hem till Jakob för att ladda inför morgondagens fjäll.
Dagens tur summerade till 21,7 km med1921 höjdmeter. Ungefär 15 km var obanad och ganska stenig terräng. Det blev en kuperad runda, om man räknar bort ett par kilometer plattasfalt på slutet är det ungefär +/- 2000 höjdmeter på 20 km, det ger en snittlutning på 20%, upp och ned. Vi fick 5.30 effektiv ”löptid” och det blev inga långa stopp för att hinna runt medans det var ljust så vi var ute i ca 6,5 h totalt.
En sen start på dagen pga tågstrulet, men det blev en riktig fin tur i ett skönt sensommarväder.
Bergen lockar 