Plötsligt har jag lagt upp ribban igen, siktet är inställt på ett lopp som jag haft mer eller mindre i topp på min bucket list sedan det skapades. UTMR, dvs Ultra Tour Monte Rosa, men vägen och motivationen till nya lopp har varit lite krokig.
Det har varit närmast en total stiltje när det gäller lopp från min sida i flera år nu. Det senaste riktigt stora äventyret var Cape Wrath Ultra i maj 2018. Sedan behövdes det lite återhämtning och mina hälar trilskades lite till och från, speciellt om jag ”slarvade” och sprang för mycket på den hårda asfalten. I skogen och bergen gick det mycket bättre som tur är.
Efter Cape Wrath sprang jag i och för sig fjällmaraton i Idre 2018 och Bydalen 2019 med Sandra, dottern som smittats av lusten att springa långt i bergen. Sista helgen i Januari 2020 var jag och Kerstin Rosenqvist i Wales och sprang Marmoth Dark Mountains för 3:e gången. På vägen hem var det ett intensivt nyhetsflöde om ett virus som var på väg från Kina, jag kommer ihåg att vi reagerade lite när vi hade kineser bakom oss i kön till flyget.
Vad det blev av det viruset vet vi mycket om numera. 2020 blev det tvärstopp i både lopp och resor. 2021 började det komma igång lite grann med en del lopp, men då var mitt fokus istället på att flytta till Jämtland. 2022 hade jag sedan nästan tappat bort tanken på lopp, det blev mest löpning för njuta och upptäcka nya hemtrakterna.
Så plötsligt, i januari i år, kom ett mail om att anmälan till årets UTMR skulle öppna och en tanke slog snabbt rot. Varför inte? Jag har ju lockats av det loppet sedan länge, jag måste göra ett försök nu.
Vad är då UTMR? Det skapades av Lizzy Hawker och genomfördes första gången 2015. Hon tränade på lederna runt Monte Rosa inför sina starter på UTMB som hon vann 5 ggr. Det är fortfarande hon som är Race Director och loppet är fortfarande ett fristående arrangemang med upplevelsen i fokus. En stark och positiv kontrast till den exploderade kommersialisering som pågår där mer eller mindre alla lopp ”tas över ” av UTMB. För er som känner till vad som pågår bland alla ”stora” bergsloppen nuförtiden så förstår ni vad jag menar. Jag bara älskar detta statement som inledde UTMR’s mail om att anmälan öppnar…
”No lottery, no series, no stones … it’s just you, us and the mountains! ”
2015 var som sagt första året för UTMR, redan då kände jag ett sug, men insåg att ett nonstop-lopp på den nivån i längd och höjdmeter var väl tufft för mig då. Året därpå skapade de en variant där man kunde springa i etapper under flera dagar, plötslig mycket mera möjligt. Det gick ett par år och andra lopp kom i mitt fokus, så kom pandemin och det blev inga UTMR. Senast det genomfördes fullt ut var 2019, men nu i september är det dags igen.
Det genomförs både som nonstop och som ”stage race”, dvs med 4 dagsetapper. Fördelen med stage race är naturligtvis att det blir mera genomförbart men också att man får uppleva bergen i dagsljus, för det är riktigt mäktiga berg. Loppet följer i princip leden Tour de Monte Rosa som rundar Alpernas näst högsta berg. Lizzy Hawker beskriver det så här…
”Wild spaces, 4000m mountains in every direction, and quiet trails – this is where I chose to train for UTMB and other races, circling Monte Rosa in long stages & sleeping in a village overnight. It’s a tough route, high and technical in many places – and prior mountain running experiences is needed, the more the better!”
Det är storslagna berg men ett småskaligt lopp, på stage race är det bara 200 platser. Man skickar in sitt ”löpar-CV” när det gäller bergslöpning och blir godkänd innan man kan slutföra anmälan. När den sedan är klar är det bara att se fram emot mäktiga dagar i bergen och träna för dem.
Lite siffror om loppet säger en del. Det är 4 dagar med mellan 37-46 km, där varje dag har mellan 3000-4000 höjdmeter uppåt och lika mycket nedåt. Totalt blir det 170 km med 13400 höjdmeter, det innebär en snittlutning på 16% antingen upp eller ned. Det är lika bra att trappa upp träningen med ”vertikala” långpass, tur man bor på ett berg numera, om än litet i jämförelse.
Lite bilder säger ännu mera och skapar rätt känsla inför loppet. De bygger upp förväntan. (Bilder från UTMR’s hemsida och zermatt.ch)
Bergen lockar 